Vilka är de vanliga skadorna på vevaxeln?

De vanliga skadeformerna för vevaxel inkluderar axelslitage, sprickor, ablation, böjning, vridning och fraktur. Generellt sett, för allvarligt ablerade, spruckna eller trasiga vevaxlar, kan de inte repareras och kan bara skrotas; För vevaxlar med överdriven böjning eller distorsion kan vi använda tryckkorrigering för att reparera dem.

För överdrivet slitna vevaxlar kan vi slipa dem till den specificerade reparationsstorleken och sedan välja motsvarande förstorade lagerskålar för att återställa passformen; Om slitaget är stort kan även vibrationsbeläggning eller elektrisk sprutning användas för att fylla det defekta området och sedan bearbeta till angiven reparationsstorlek.

Det finns dock en speciell punkt att notera här: vevaxeln måste rennitreras efter slipning, annars finns det risk för brott på vevaxeln.

Men i själva motorreparationsprocessen repareras vevaxeln i allmänhet sällan, och om det finns en defekt byts den direkt ut. Å ena sidan är reparationen av vevaxeln relativt svår, processen är relativt komplex, den erforderliga noggrannheten är hög och kostnaden är relativt dyr, både ekonomiskt och tekniskt, vilket inte är kostnadseffektivt.